måndag

Rara ramar


Jag har en tanke om att jag ska ta tillvara på alla de där vackra fotografierna. Alla dom som det finns bara ett av. Och som allt som oftast bara ligger i en låda och skräpar. Men det bör ju göras med lite pardon och vördnad tänker jag. Don efter porträtt-person. Så att säga.

Som en blygsam början har jag införskaffat några små ramar som jag tycker är värdiga släktens svartvita minnen. Inköpta både här och där för mellan 5 och 15 kronor. En del har till och med så där utbuktade glas. Och sockersöta detaljerade ramar i metall. Men jag har lite svårt att bestämma mig om jag vill ha stora eller små. Känns mer naturtroget med små och en tunn passpatu. Fast det kanske blir en skön modern känsla med mycket vitt runtomkring fotot. Jag får låta ödet avgöra helt enkelt. Jag tar det jag hittar mest av.

3 kommentarer:

  1. Man kan aldrig ha för mycket ramar. Jättefina.

    SvaraRadera
  2. Så fint! Jag har också en massa gamla svartvita foton på släkten som jag ska rama in men av någon konstig anledning har jag aldrig tänkt på att man kan leta äldre ramar... Så nu får du konkurrens! ;)

    SvaraRadera
  3. Haha, va roligt att sprida lite inspiration vidare. Vad jag sett hittills råder det ingen brist på gamla ramar så vi ska nog komma överrens Trillivippan. Det svåra verkar vara att få själva inramande gjort på riktigt :)

    SvaraRadera

Läs mer