Hemma hos - Mor & Far. Del 2

Huset där jag växt upp har varit medelpunkten i vår familj i över 40 år. Mina äldre syskon var ganska små när vi flyttade in. Kort därefter kom min yngsta storebror. Tio år senare föddes jag och bara sex ynka år senare mitt första syskonbarn. Följt av en drös på ytterligare sex ungar. De yngsta idag fyra och sex år. Det är en stor skara barn som växt upp i vårt magiska hus. Omvänt så har också huset väggar, golv, tak och möbler stått ut med fyra decenniers fart och fläkt. Det har nog satt sina spår kan jag tänka.

Men det kan möjligtvis vara det som gör det så spännande också. För det här huset är fullt av "bra ställen" där mor lägger allt hon absolut inte får tappa bort. Och som naturligtvis alltid är borta i slutänden. Väggar, paneler och möbler målas om med jämna mellanrum. Helst i en mörk allmogefärg som inte alls rimmar med de ljusa färger vi barn förespråkar. Och man kan bli lätt stöss när man öppnar en låda i köket och hittar batterier, fyra enkronor, två häftstift, en blå socka och lite presentsnöre. Eller när man kommer hem och alla möbler i ett rum bytts ut mot nya (självklart från auktion!).

Så här har vi det hemma. Helt enkelt.

Utsikten från vårt sovrum. Oavsett årstid och väder tappar man andan när man kollar ut över vidderna. Det är på något konstigt vis alltid så vackert.

Från rummet har mor och far gjort en stor öppning mot hallen och verandan. Lampan på skrivbordet har vi haft så länge jag kan minnas. Skrivordet är en gåva om jag minns rätt och stolen gissar jag kommer från något av mors äventyr. På bilden står min far. På den tiden han visade upp hästar på auktion.

Loppisfynd mor gjorde i våras. Passar ju utmärkt med tapeten.

Visst är jag min mors dotter. Här står blommorna på tjusiga kaffefat. Det vänstra något engelskt och det högra en grå assiett från Bo Fajans som jag köpt på loppis.

Mor stannade till vid en stor loppis sista dagen de hade öppet och hittar dessa skönheter för 20 kronor. Det fanns tydligen massor av UE-krukor men hon tyckte att det räckte med två. Jag hade förmodligen köpt alla om jag varit där.

Här ser ni prov på färgskalan. Det är mor som målat allt. Och visst får man tillstå att hon nog kan vår lilla mor. Tygtrycket är också mors design.

Mor har även skåpdille. Far går bakom och säger menande att vi har slut på väggar. Men det hindrar inte alls min mamma. Mer skåp åt folket!

Köket fick en uppfräschning för några år sedan. Och det blev så fint med lite mindre fönster och Carl Larsson-lampan.

Ytterligare ett av hennes fynd. En UE-vas i perfekt skick och så fantastiskt mönster. Köpt på Röda Korset om jag minns rätt.

Det blir i köksfönstret många av fynden får stå till att börja med. Den lilla såssnipan är också så himla söt.

Öppenspisen som blev en kamin. Bäst tycker jag nog om hällan. Där bjuds tomteparad på julen och en och annan konstig gubbe som mor fyndat alla andra dagar på året.

Ett troll till exempel. Fyndat på loppis för några dagar sen.

Det här kan vara hemmets mest föränderliga ställe. Ovanför kökssoffan. Eftersom mor inte tycker att hon inte är så bra på att hänga tavlor har det resulterat i att hon byter hela tiden. Ibland flera gånger i veckan.

Mera hälsingeskåp så klart. Stackars Sally (vår hund) har sin bädd alldeles under och verkar inte det minsta oroad av att ha det här hängande över sig.

Loppisfynd igen. Rätt häftig vas från Bo Fajans.

I det platsbygda skåpet i finrummet gömmer sig många skatter. Här syns bland annat de gröna snappsglasen som jag också börjat samla. Dricksglasen från farfar som tillverkats på Glashyttan på Skansen. Och liljekonvaljkopparna som bara används vid speciella tillfällen.

Nästan allt i den här skåpet är loppat. Utom mor servis Ostindia som står inuti förstås. Själva skåpet tror jag bestämt har köpts av en bekant.

Visst är han söt den lilla gubb-flaskan. Glasen och karaffen från Skanskens Glasbruk köpte mor på loppis för alls ingenting. Glasen har till och med inbyggt grepp. Allt för optimalt drickande.

Och snipp, snapp, snut.

Så var visningen slut.

Det var allt från Västigårn.