Så här ser han alltså ut på nära håll. Herr Penn-Kalle. Jag har ju visat honom i några inlägg tidigare men jag tycker faktiskt att han är värd ett eget. Han köptes på en loppis på väg till Järvsö och jag såg honom genom en fönsterruta på väg in och jag visste att jag skulle ha med mig honom hem. Och för 20 kronor blev han mycket riktigt min.
Han är lite rynkig och börjar få lite skavanker både här och där. Men det är sällan man ser en sådan glad uppsyn dag efter dag efter dag. Och jag tänker att alla barn (och vuxna) borde ha en alldeles egen Penn-kalle. Särskilt en med presentation på undersidan. Hur kan man tacka nej till sådan service liksom?
Åh, så fin han är!
SvaraRaderaJa, den gamla godingen! Har för mig att jag sett den i orange också. Gillar den ljusblå mer.
SvaraRaderavi hade en klarröd pennkalle hemma! han finns säkert kvar, får väl ta och rota fram honom..
SvaraRaderaJag har för mig att jag sett dem i flera andra färger, typ grön och rosa också. Jag tycker han är superfräck!
SvaraRaderaI Järvsö gjorde vi sådana på träslöjden!
SvaraRaderaJag har en röd Penn-Kalle, som jag köpte i Sävsjö i min barndom då jag hälsade på morfar och mormor. Är så glad att jag inte slängt den.
SvaraRaderaGod Jul!