Ströare

Måste säga att 2011 var ett riktigt Holmberg-år för mig. Jag hade liksom både flyt med brickorna och kryddkar. Och i höstas på en regnig gårdsloppis utanför Hudik dök jag på det här ståtliga exemplaret.  Ingen tyckte väl den såg mycket ut för världen. Och jag kan hålla med om att det är lite speciellt med ströare i trä. Känns inte fullt lika renligt som porslin, glas eller metall.

Men sådant kan man ju inte tänka på när man har fyndchans. För 20 kronor är bra pris för något så snyggt. Och i perfekt skick. Nu har den åkt på diverse diskresor och polerats upp med lite olja och ser helt enkelt fantastisk ut. Fortfarande har den inte fått en regelrätt uppgift i köket. Men det är nog bara en fråga om tid.

Här kan du läsa mer om fler Holmberg-fynd.

Teak i kvadrat

Jag har ju önskat mig en fyrkantig teakbricka. Formen känns liksom så behändigt. Och det blir så himla fint när man dukar på den. För jag brukar faktiskt använda alla mina små-brickor till kvällsfikat. Det känns så ordentligt att smula på bricka istället för i knät. Köpte den gjorde jag på Röda Korset i Sollentuna. Och priset låg på 30 kronor. Lite lagom. Fast denna gång är det inte en Holmberg utan en Uppsala Slöjd. Tror jag i alla fall att det står.

Snart hoppas jag få orken tillbaka och då ska jag gå upp till bevis. Då ska ni minnsan få se när jag dukar upp på brickor & skålar. Och kanske, kanske dyker det upp nån FinFredag igen.

Helan & halvan

Det är ju det där med teaken. Dragningskraften. Den känns helt enkelt så bra att hålla i. Verkar så rackarns praktisk. Hur små de än är. Och jag står ärligt talat inte riktigt ut med tanken på att någon annan skulle köpa dem. Så därför hamnar det alltid i min korg.

Halvan kommer från Uppsala Slöjd och är inköpt för 20 kronor på Mias Prylbod. Helan från Carl Holmberg kostade 20 kronor på loppis i Leksand. Och så här efter lite putsande med oljan känner jag mig väldans nöjd. Jag är helt övertygad om att jag kommer servera stor och liten mellis på dessa under hösten.

Knivigt

Precis i början av sommaren hittade jag sex stycken fruktknivar i orginalkartong. De kommer från Holmbergs i Götene. Lite förundrad blir man så klar över att kartongen är så intetsägande. Men det är väl det som finns däri som är det viktiga. Och inte är det så vanligt att man använder kartongen som förvaring kan jag tänka. Det borde ju göra mina knivar extra speciella.

Fyndet gjorde jag på Myrorna i Sollentuna. Och på prislappen stod den 30 kronor.

En familj

Är det inte typ det sötaste ni sett någon gång. En hel liten ankfamilj. Alla snidade med sin egen personlighet. Även om det det syns att de är släkt. Jag har polerat dem med teakolja så att de glänser ordentligt och nu står de i vårt vardagsrumsfönster.

Jag måste ha haft lite tur när jag hittade Familjen Anka. Det var på loppisrundan i Dalarna med mor och syster. Vi stannade i Rättvik för att dricka kaffe på kondis. Och gå på loppis så klart. Utbudet på kondis var gott men det var lite värre med det där med loppisarna. Men eftersom mor inte är det som drar sig för att fråga fick hon veta att det var en liten loppis på ett av torgen. Efter lite letande hittade vi dit. Och jag ramlade över dessa det första som hände. Det måste ju betyda att de nyss öppnat. För ingen med förståndet i behåll kan ha lämnat dem. Jag nästan skrek när jag förstod att de skulle bli mina. För 100 kronor gick jag därifrån med fyra små ankor i tidningspapper. Och den där underbara fyndarkänlan i magen.

Alla fyra är märkta K Lindberg, Göteborg, 1968.

Lö byrå

Det är många kärlekar i luften samtidigt nu. Om det inte är Nylunds förföriska glasyrer så är det rökfärgat glas eller sockersöta porslinsdjur. Och när jag ändå sitter mitt i soppan tänkte jag presentera er för Lö Byrå. Han jag hittade för 300 kronor på Röda Korset i Sollentuna och som helt obemärkt flyttade in i mitt rum och blev en så naturlig del av vardagen att jag knappt minns hur livet var innan vi träffades.

Jag visste direkt när vi möttes att det skulle bli vi. Med sina fyra lådor är han nämligen precis så lång jag alltid föreställt mig att min Byrå ska vara. Och jag föll direkt för de mjuka linjerna och den fantastiska lystern i trät. Det är nästan som om han aldrig varit någon annans. Till och med den lilla nyckeln finns kvar. Och jag tänker att det måste vara nyckeln till hans hjärta.

Kryddat

Det är svårt att låta bli Holmbergs grejer om man råkar på dom. Ofta är de ju i gott skick. Och jag tror bestämt att teak har en alldeles speciell dragningskraft. Man vill ha allt. Så självklart köpte jag krydduppsättningen på Myrorna i Sollentuna. Denna gång fanns det även två kar. Ett stort och ett litet. Båda prydligt märkta med Carl Holmberg, Götene, Sweden. Jag betalade 50 kronor för hela klabbet. Ganska överkomligt tycker jag.

Danskt

Vi var till Köpenhamn för några helger sedan. En helt fantastisk resa och jag förälskade mig på stående fot i stan. Detta trots att vi bara hann en bråkdel av allt designfyndande och möbelgluttande som jag kanske hoppats. Och hem följde inga teakfynd överhuvudtaget. Tur då att svärmor som vanligt har koll på vad vi gillar. Av henne har vi nämligen fått den här fantastiska ostbrickan. Märkt Digsmed, 1964, Denmark. Tyvärr saknas kniven. Kanske går den med lite tur att hitta.

Jag vet själv inte särskilt mycket om Digsmed. Men Form55 visade nyligen några delar ur sin teaksamling. Där ingår både skål, skärbräda och kryddsnurra. Tidigare har han också visat supercoola ljusstakar. Det känns som att de håller hög kvalitet både material och formmässigt. Och det verkar finnas en uppsjö av föremål. Något för alla smaker helt enkelt.

Herr Holmberg i mitt kök

Det är sällan så att jag tar reda på all post för var dag. Istället lägger den sig oftast som en irriterande hög på köksbordet. Och där går jag och flyttar den från höger till vänster. Men det är slut på det nu. För nu har jag äntligen hittat Herr Holmbergs brödställ. Vilket genast blev Loppistans postställ. Eller fröställ. Beroende på humör. Inköpt på Röda Korset i Sollentuna för den nätta summan på 35 kronor. Och bara den får sig en omgång teakolja så ska den nog se som ny ut igen. Den är ju faktiskt inte så sliten. För om sanningen ska fram så har jag verkligen svårt att se att någon någonsin lyckats slita ut ett brödställ.

Sobert

På auktion hemma hos mor & far för någon vecka sedan budade mor in den här härliga lampan. Det var som ingen annan som visade något intresse. Och klubban föll på 80 kronor.

Jag hade inte heller riktigt lagt märke till den. Jag hade huvudet fullt med ett sideboard i teak som jag berättat om tidigare. Men när vi kom hem så insåg jag hur snygg den är. Och jag lyckades övertala mor att jag nog borde ha den hos oss. Även om jag inte vet precis var den ska stå. Foten är i vitt glas och avslutas med en skiva i teak där själva lampfästet tar vid. Ursnygg. Och lite sober om jag får säga det själv.

Holmbergs kryddställ

På Erikshjälpen i Spånga hittade jag för några månader sen det här kryddstället. Det är ganska rejält slitet. Men väldigt praktiskt. Och 10 kronor var det definitivt värt. Efter lite putsande med teakolja är jag övertygad om att det kommer se som nytt ut. Och det passar perfekt på vårt köksbord med mina snygga salt- och pepparkar. Bredvid äpplet. Det blir snyggt det.

Teak

Hittade en fantastisk fågel i teak när jag besökte Röda Korset i Sollentuna i veckan. De hade halva priset på allt i butiken. Det är ju förstås fantastiskt för en loppista. Men dessvärre hanterar jag inte alltid sådant med förståndet i behåll. Jag blir stressad. Stressad för att andra ska hinna före, för att jag ska missa något som jag just nu, bara denna dag, egentligen skulle få köpa för halva priset.

Fast det gick faktiskt ganska bra den här gången. Jag hittade ju fågeln. Och med halva priset landade den på ynka 15 kronor. Den är ungefär 25 cm hög och väldigt smäcker i formen. Och den blev supersnygg i vårt 60-tals fönster i vardagsrummet. Så nu står den och piggar upp våra hösttrötta pelargoner.

Tectona grandis

Teak. Världens hårdaste träslag. Kanske är det det därför de teakprylar man hittar ofta fortfarande är i så gott skick. Jag önskar jag hittade salladsbestick, en rund bricka eller en uggla. Men helst en dansk möbel. Ett sidebord eller en stol. Eller flera!

I brist på resurser, utrymme och tillräckligt mycket galenskap håller jag till godo med de små fynden man fortfarande kan göra på loppis. Den här gången hade jag tur att hitta det här lilla Holmbergska fatet med tillhörande glasskål. Jag hittade den på loppis i Näsåker för 20 kronor. Och nu rockar den i mitt kök!

En fisk på torra land

Nu har jag utökat min samling på köksbordet. Från Frukt & Grönt. Till Fisk, Frukt & Grönt.

Ni förstår säkert att det var helt omöjligt att lämna den här plutmunnen i teak när vi stötte på varandra på en loppis i Långsele. Och det ringa priset av 15 kronor gjorde inte beslutet svårare. Så nu står han där på mitt köksbord. Än så länge som blåsfisk. Men om några middagar kanske lite mer lik en abborre.

Holmberg igen

Tredje och sista fyndet på Röda Korset i Fredags (en riktig fynddag om jag får säga det själv) var ännu ett teakfat av Karl Holmberg. Fatet, eller vad man nu ska kalla det, är bara dryga 10 cm långt och har en upphöjd liten kant runt om. Passar perfekt att servera en macka på eller som i mitt fall, agera smyckeskrin. 10 kronor fick jag betala, ett bra pris för nåt så snyggt.

Exotiskt värre

Oh, så här vackert fruktfat kan man få om man fyller en "spillbunke" med massa härligheter. Jag har länge sneglat efter en sån här skål, eftersom de kan fyllas med allt möjligt och ändå vara ett perfekt stilleben. Silverbestick, gula lökar eller bara hopvikta linneservetter. Nu har jag inga silverbestick och äter inte så mycket gul lök så därför blev det frukt av olika slag istället. Och nog blir man lite sugen på frukt när man ser den.

Skålen hittade jag på Handelskompaniet i Gävle och jag betalade ungefär 300 kronor för den.

Tapeten (Josef Frank) sitter vårt nya kök och kommer från Borås tapeter. Bordet skålen står på är del av en matgrupp i teak (Bra Bohag- Nils Jonsson/Hagafors) som vi köpt på antikaffär i Gävle. Läs lite mer om Bra Bohag på bloggen Mallas Memoarer.

Herr Holmberg är het nu

Teak är verkligen på tapeten just nu, både på möbler, lampor och inredningsdetaljer. Antik Världen och Sköna Hem har i sina senaste nummer haft uppslag på temat Teak som i alla fall gett mig ha-begär. Det är något med materialet som gör att alla föremål ser så mjuka och vackra ut. Och det är också mycket riktigt många som är överens om att formgivningen i Sverige och Danmark var på topp under 50-talet då Teak verkligen var ett av de hetaste materialen.

Jag har i alla fall lite dille på teak och vi har bland annat inhandlat ett köksbord i teak som ska pryda vårt nya kök. Då förstår ni också säkert att jag inte kunde låta bli den här brickan, dryga 30 cm lång, när jag hittade den på Röda Korset i Sollentuna i veckan. Dessutom var priset helt perfekt för mig - 25 kronor för en Herr Holmberg.