Gunnars hjärta

När jag var typ åtta, nio år ropade jag in en bunt vita assietter för tjugo kronor eller så på en sommarauktion. Varje tallrik var formad som ett hjärta och dessutom utsökt utsmyckad med hjärtebåd. Ni kan tro att det var en liten flickas drömtallrik. Sedan dess har det serverats födelsedagsfika på dessa assietter titt som tätt. Så fort det skulle firas var det så klart hjärte-assietterna som skulle fram.

När jag sen blev lite större och lämnade föräldrarhemmet sjönk fokus på just dom här assietterna kanske något. Och det var egentligen först när jag läste om just den här serien i en gammal Antik & Auktions tidning som de återigen lade sig top of mind. Dels för att jag äntligen fick veta att serien är tillverkad på Lindshammar av Gunnar Ander. Men också eftersom jag själv väntar smått och tänker att den här serien ska kompletteras och putsas upp. För varje hem behöver en kalas-servis! Först ut i kompletteringen blev en mini-skål. Köpt på Huvudsta Loppis för 20 kronor. Och när jag håller den i handen blir jag verkligen förundrad över hur sockersöt en skål kan vara.

Svartvitt

Jag köpte ett askfat. Fast jag bestämt mig för att det inte finns några ursäkter att köpa just askfat. Det är ju liksom lite äckligt. Att nån haft sina fimpar däri. Men nu sitter jag här med kanske stans fräsigaste askfat. Formgivet av Mari Simmulson. Stämplad med 4254 och tillverkad 1957-58. Så himla fräscht faktiskt. Säkert aldrig använt.

Jag skylde först på att jag ville ge A en present. Och han fick det så klart. Men i ärlighetens namn handlade det mesta om dekoren. Jag gillar det enkla och stilrena. Det svartvita. Men man kan fråga sig hur 120 kronor på Stadsmissionen vid St Eriksplan kunde ge mig köpsignal. En Loppistas värld är sannerligen förunderlig...

Emalj

Visst är den ganska söt min nya emaljskål. I perfekt skick och med den mjukaste blå färgen. Lite annorlunda på ett köksredskap kan jag tycka. Men inte mig emot. Jag tycker den är grym. Och den väger upp för de rosa Rosti-skålarna. Lite mer jämställdhet i färgkampen. Fast den är ganska liten så det blir inte så mycket vispande i den här. Därav den fina insidan kanske.

Hittades på Röda Korset i Sollentuna för 20 kronor. Och när jag tittar på den den tänker jag på de där stora marsipanäggen från Anton Berg (eller vad de nu heter). De som alla vuxna äter på påsken. Ytterligare ett vårtecken kanske man kan säga.

Mera röd Vineta

Ni med bra minne kommer ihåg mitt besök på Antikmässan i höstas. Då när jag fick hänga med Herr Movarp med Porslinsbloggen till hans baklucka för att titta på fina fynd. Naturligtvis var det livsfarligt. Alldeles för många fina saker. Och fast det är så länge sen måste jag ju visa upp de här två röda Vineta som jag köpte. Det är en lite mindre modell som skulle kunna vara perfekt till efterrätt. Det skulle i alla fall ge en bra ursäkt att skaffa många. Annars är den helt lika min större variant.

Och det är nästan svårt att komma över hur snyggt det är med rött glas. Need more!

Eldorado

Långt in på en hylla på Myrorna i Sollentuna hittade jag den här skönheten. En gul del i serien Eldorado från Gustavsberg. Någonstans långt i bakhuvudet visste jag att den fanns i andra färger än brun som jag har sedan tidigare. Men jag blev så himla glad att den var just gul. 

Den var skitig och såg faktiskt ut att vara bortom all räddning. Men jag chansade på att mitt disk-trick skulle funka. För 25 kronor kan man göra det. Det fanns även en stor avlång skål som hörde till men den hade för många nagg för att vara värd ansträngningen. Jag skulle vilja hitta fler av de små runda i brunt. Men alla jag sett hittills har varit oproportionerligt dyra. Men en dröm vore att hitta en karott med lock. Jag tycker de är så fina.

Djupstämpeln igen

Hade tur med en djupstämpel igen. Ni vet en sådan som är så otydlig att ingen ser vad det står. I det här fallet så står det Ekeby. Ganska tydligt egentligen om jag får säga det själv. Men på prislappen stod det 15 kronor och det rimmar inte riktigt enligt Röda Korset prissättning. Fast lycklig är jag förstås!

Skålen är ganska liten, typ 11 cm i diameter. Perfekt som godisskål. Jag känner igen dekoren och vill att den ska heta något exotiskt. Men jag har inte hunnit ta reda på några fakta. Någon annan som vet kanske? 

Julklapparna jag gav

Här kommer en kavalkad av de gåvor som låg i en del av paketen jag gav bort. Känns inte som om de var lika många i år. Men naggande goda tycker jag nog ändå.

Sötaste karaffen någonsin fick min syster. Jag fyllde med god likör och toppade med en röd rosett. 

Fatet i serien Spalje lade jag i ett prydligt paket till min systerdotter.

Svartaste katten från Gefle gav A till sin mor i julklapp.

En kruka från Ekeby gav jag till mor. Jag tänkte hela tiden att det var en blomkruka men mor var smart nog att lägga sillen däri.

Ett fat i serien Randi blev gåvan till min bästa vän. Förra året fick hon två skålar i samma serie så detta blev en perfekt tillökning.

Syster fick också en buketthållare. En sådan kan man bara inte leva utan.

Så slutligen fick svärmor också en sockersöt brosch som jag fyndade på Antikmässan i höstas.

Skål!

Det har varit ett riktigt skålår i år. Från att jag förälskade mig i de turkosa skålarna, till att hitta två stycken sådana inom loppet av samma månad. Till att införskaffa även en större vit variant. Jag motiverade köpet med att jag skulle ge bort den. Men. Jag har natuurligtvis totalt kärat ner mig så den står nu på hyllan i köket med min morgonapelsiner i. Ni kan säkert tänka er hur fint det är. Och även om mönstren är ganska olika så är skålarna verkligen snygga ihop. Det blir som ett stilleben i sig när de står bredvid varandra.

Och då undrar man så klart var man hittar så här vita skönheter. Och det kan jag tala om. Det verkar nämligen som om Myrorna i Sollentuna är ett riktigt bra ställe för sådant. Och priset på 35 kronor känns riktigt rätt tycker jag.

Gefle för hela slanten

Om det är något som kan ta mig igenom en loppistorka så är det den gröna glasyren. Just den här är lite mörkare och nästan argenta-aktig. Men faktum kvarstår. Jag blir lite svag i knäna. Grönt har liksom slagit klorna i mig och byggt bo i magtrakten. 

Så trots att färgskalan var lite på sniskan och formen nästan skulle passa mor och fars 1700-tals hus bättre än vår lägenhet gjorde jag hoppsasteg nästan hela vägen hem när jag hitta den. Jag föreställer mig att med lite nötter i kommer den nämligen svepa in julen i sann Fanny-och-Alexander-anda. Och som vanligt var det Röda Korset i Sollentuna som levererade. Det är mitt gröna vattenhål. Och jag känner nästan att för 65 kronor kan det komma från vilken tidsepok som helst. Grönt är skönt gott folk!

Efterlysning

För två somrar sedan möttes vi. Helt kort. I en källarlokal på Viksjö skola. Jag hade inte hunnit övertala A om om förträffligheten med färg. Och jag trotsade min magkänsla och lämnade bunken från Arabia kvar på hyllan.

Och som jag tänkt på den. Trots att jag förstod omöjligheten korsade jag både tummar och tår för att den skulle stå kvar i år när vi var där. Så var det inte så klart. Därför gör jag nu en efterlysning. Så har du en till salu, vet en kompis som vill bli av med en eller just fått ärva din gamla mosters röda bunke. Skicka mig ett mail eller lägg en kommentar här. Jag tror nämligen det är hög tid att vi möts igen.

Favoriter i köket

Så har Fabriken kört igång igen. Och det är dags för höstens första Tisdagstema för min del. Favoriter i köket. Det är nästan smärtsamt svårt att välja. Dels för att jag verkligen älskar vårt kök. Och dels för att vi fyllt det till bristningsgränsen med grejer jag också är totalt nerkärad i. Tuff konkurrens med andra ord. Men det leder förhoppningsvis till riktigt skarpa bilder. Och mycket inspiration.

Penn-Kalle och Mjöl-burken står i hörnan där all post och alla smågrejer alltid hamnar. Tillsammans med bröd-brickan från Carl Holmberg blir det riktigt trevligt trots att det ständigt är en röra. Alla delar är så klart loppade.

Vår vovve vaktar den rosa Kitchen Aiden. Vet inte om det är färgen på den eller att den faktiskt är en helt fantastisk maskin. Det blir i alla fall grymt roligt att baka. Alltså så kul att man vill göra en sats till så snart man är klar med den första. Sagan om datumvisaren hittar du här.

Blandade delar med bakelithandtag. Ett riktigt beroende faktiskt. Gaffeln är nog en stek-gaffel och fast jag aldrig använt den vet jag redan nu att när jag gör det kommer det vara perfekt. De två knivarna är nog bara extremt stora matknivar som jag inte kunde lämna kvar på loppis utanför Hudik.

Full uppsättning som jag loppade i Vallsta om jag inte minns fel. Finns inte lika många av varje och de är inte helt lika om man kollar noga. Men det spelar mindre roll. De är mina bästa bestick.

Älskade detaljer som gått i arv. Och förkläden i alla färger och former.

Krukan är också ett arv. Ja, inte just den här som jag budat hem på Tradera men den större modellen kommer också från mormor och morfar. De njuter i vårt köksfönster med världens mest ambitiösa murgrönor. Ett vackert stilleben oavsett årstid.

Burkar i mängder. Det är ett måste!

Precis som skålar. Under våren fick jag ju utlopp för min fascination för dessa turkosa skålar. Det är jag mycket tacksam för. De passar utomordentligt på öppna hyllan i köket. Bäst passar det nästan med citroner, lime eller kiwis däri.

Sist men inte minns. Jag fullkomligt älskar färska blommor och liljor är ju något av det bästa. De här fick vi av helgens gäster. Och jag väntar otåligt på de utslagna blommorna.

Bapelsin

Ett av sommarens bästa fynd för min del är den här skålen. Den motsvarar liksom allt som behövs för att pigga upp mig. För att pigga upp vårt kök. Mönstret är så enkelt och ändå så himla rätt. Jag är inte säker på varifrån det här frukt-suget kommer. Men jag skulle lätt kunna tänka mig några koppar med röda äpplen och en bricka med ett grönt päron. Då skulle cirkeln vara sluten. 

Skålen köpte jag på loppis i Järvsö för 40 kronor. Och just den dagen hade jag liksom letat efter något sådan här. Utan att jag visste det. Och trots att jag gjort massor av fynd innan så var den den här skålen som gav mig rätt känsla. Som att jag äntligen blev mätt liksom.

 

Blått, blått blått

Ja men gissa att jag inte kunde lämna kvar den här skålen på Myrorna i Sollentuna. Den fullkomligt skriker ju efter mig. Lämna mig inte! Det är på din hylla jag ska stå! Och jag har alltid varit svag för dom som kan skrika sig blå. Så han följde med mig hem.

Under skålen sitter en liten handskriven lapp som det står B Vallien på. Vet inte om det stämmer för det finns ingen signering. Jag betalade 95 kronor för den. Kanske för att det var i ett svagt ögonblick. Eller för att det är en ganska stadig pjäs. 13 cm hög och 19 cm i diameter. Och som ni kan ana är glaset ganska tjockt. Tröttnar jag på den så kan den användas som dörrstopp.

Vineta

Så var vi där igen. Färgat glas. Som ett beroende!


Min skål hittade jag på Huvudsta Loppis. Den var lite dyrare än önskat men eftersom den är i en sån väldigt bra storlek tyckte jag att det var värt det. De höga kanterna gör den ju bara så praktisk. 65 kronor. Och innan jag visst ordet av blev jag med min andra Vineta.

Storyn om mitt röda fat hittar du här.