Corso, del 4

Ännu en del till samlingen. Hade ju bestämt mig för att satsa bara på vaserna hädanefter. Men det blev så svårt att låta bli när tillfälle gavs. Den här ropade jag in på Tradera för 90 kronor.  Ganska bra pris med tanke på att det är det största fatet i serien. Den med nummer 2146. Bara en herrans massa vaser kvar innan serien är komplett.

Den första delen hittar du här. Och här finns del 2 & 3.

Julklapparna jag gav

Här kommer en kavalkad av de gåvor som låg i en del av paketen jag gav bort. Känns inte som om de var lika många i år. Men naggande goda tycker jag nog ändå.

Sötaste karaffen någonsin fick min syster. Jag fyllde med god likör och toppade med en röd rosett. 

Fatet i serien Spalje lade jag i ett prydligt paket till min systerdotter.

Svartaste katten från Gefle gav A till sin mor i julklapp.

En kruka från Ekeby gav jag till mor. Jag tänkte hela tiden att det var en blomkruka men mor var smart nog att lägga sillen däri.

Ett fat i serien Randi blev gåvan till min bästa vän. Förra året fick hon två skålar i samma serie så detta blev en perfekt tillökning.

Syster fick också en buketthållare. En sådan kan man bara inte leva utan.

Så slutligen fick svärmor också en sockersöt brosch som jag fyndade på Antikmässan i höstas.

Gefle för hela slanten

Om det är något som kan ta mig igenom en loppistorka så är det den gröna glasyren. Just den här är lite mörkare och nästan argenta-aktig. Men faktum kvarstår. Jag blir lite svag i knäna. Grönt har liksom slagit klorna i mig och byggt bo i magtrakten. 

Så trots att färgskalan var lite på sniskan och formen nästan skulle passa mor och fars 1700-tals hus bättre än vår lägenhet gjorde jag hoppsasteg nästan hela vägen hem när jag hitta den. Jag föreställer mig att med lite nötter i kommer den nämligen svepa in julen i sann Fanny-och-Alexander-anda. Och som vanligt var det Röda Korset i Sollentuna som levererade. Det är mitt gröna vattenhål. Och jag känner nästan att för 65 kronor kan det komma från vilken tidsepok som helst. Grönt är skönt gott folk!

Helan & halvan

Det är ju det där med teaken. Dragningskraften. Den känns helt enkelt så bra att hålla i. Verkar så rackarns praktisk. Hur små de än är. Och jag står ärligt talat inte riktigt ut med tanken på att någon annan skulle köpa dem. Så därför hamnar det alltid i min korg.

Halvan kommer från Uppsala Slöjd och är inköpt för 20 kronor på Mias Prylbod. Helan från Carl Holmberg kostade 20 kronor på loppis i Leksand. Och så här efter lite putsande med oljan känner jag mig väldans nöjd. Jag är helt övertygad om att jag kommer servera stor och liten mellis på dessa under hösten.

Grönt

Då var vi där igen. Grönt glas. Ledsen om det låter som jag hakat upp mig. Men jag måste visa ett helt grymt fat jag fyndade på Myrorna i Sollentuna. Det har en sådan där riktigt mossgrön färg. 23 cm i diameter. Perfekt storlek på ett kakfat kan jag tycka.

Enligt mina beräkningar borde det tillhöra Vineta. Det är liksom samma våffling. Och således ännu en Blomberg. Den gör sig väldigt bra tillsammans med mina röda delar om jag får säga det själv. Och det är ju helt fantastiskt att ha det så färggrant på hyllan. Men det bästa av allt var kanske ändå priset. 35 kronor måste räknas som vrakfynd.

Hemlis till syster

Min syster är bäst av alla jag känner på att ge bort presenter, skicka kort och överraska. Då är det ju inte mer än rätt att hon också får sig en present ibland. Hon går själv inte så gärna på loppis men tycker inte att det är något fel på fynden. Därför satsar jag friskt på att fylla hennes skåp och lådor med loppade saker. Och den här gången blev det något som jag nästan knappt kunde förmå mig att ge bort.

Ett fat från Gabriel i den mjukaste, lenaste blå glasyren någonsin. Med böljande volanger och inte en endaste nagg. Helt perfekt faktiskt. Och det passar förmodligen lite extra bra på ett ställe som heter Änga. Som att det var just det han tänkte på Herr Burmeister. Sommar i Änga.

Fatet köpte jag på Erikshjälpen i Spånga för 75 kronor. Paketet är ett litet experiment av Josef Franks tapet. Ganska nöjd med resultatet. För visst ser man att det finns en hemlighet däri...

Danskt

Vi var till Köpenhamn för några helger sedan. En helt fantastisk resa och jag förälskade mig på stående fot i stan. Detta trots att vi bara hann en bråkdel av allt designfyndande och möbelgluttande som jag kanske hoppats. Och hem följde inga teakfynd överhuvudtaget. Tur då att svärmor som vanligt har koll på vad vi gillar. Av henne har vi nämligen fått den här fantastiska ostbrickan. Märkt Digsmed, 1964, Denmark. Tyvärr saknas kniven. Kanske går den med lite tur att hitta.

Jag vet själv inte särskilt mycket om Digsmed. Men Form55 visade nyligen några delar ur sin teaksamling. Där ingår både skål, skärbräda och kryddsnurra. Tidigare har han också visat supercoola ljusstakar. Det känns som att de håller hög kvalitet både material och formmässigt. Och det verkar finnas en uppsjö av föremål. Något för alla smaker helt enkelt.

Äntligen en Ekeby

Jag har lite loppissvacka. Inte så att jag inte hittar någonting. Men jag orkar inte åka dit. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt svänga förbi än den ena än den andra loppisen på väg hem från jobbet. Men det slutar alltid med att jag inte svänger av utan fortsätter direkt hem.

Men förra veckan tog jag mig i kragen och kikade in på Myrorna i Sundbyberg. Och döm om min förvåning när jag hittar det här fatet stående längst ner på en hylla. Någon måste helt enkelt ha missat Ekeby-stämpeln på baksidan för fatet var till salu för 50 kronor. Och Myrorna brukar ju inte vara så blygsamma i sin prismärkning nu för tiden. Kanske har jag missuppfattat något men femtio spänn för det här är liksom värsta fyndet för mig. Fatet är till och med snyggt från undersidan. Köp blev det och jag är grymt nöjd. Nu ska jag bara ta reda på vem som formgivit det. Jag vill säga Vicke Lindstrand men jag har inte en aning varför. Tror att det är för att utsmyckningen är så kantig. Jag har nämligen vita assietter som är mer böljande och det är gjorda av ATL. Vore kul om någon kunde dementera eller bekräfta :)

Fatet är märkt Ekeby 19

Mari

På auktion förra helgen hittade jag de här glädjespridarna. Två rekorderliga fat som såldes i ett utrop. Det var ett innehållsrikt startfält och det fanns ganska mycket jag kunde tänkt ropa på. Men. Det fanns ett side board i teak. Typ det snyggaste någonsin. Och jag underskattade mitt motstånd. Det såldes ändå så billigt och jag har fortfarande ont i magen för att jag "gav" bort det.

Så det blev inte så många rop. Men de här två hade jag som bestämt skulle bli mina. Från Upsala Ekeby och formgiven av Mari Simmulson. De är numrerade 7018 & 7020 och i UE boken hos Grödinge Antik står de listade som Turkosa/Korall. Producerade 1967-70. Fantastisk färg och trollbindande dekor. 180 kronor betalade jag för båda. Och det tänker jag betrakta som ett fynd. Och inte som ett tröstpris :)

Orion

I höstas hittade jag detta rara fat för 20 kronor på Röda Korset i Forsa. På något sätt fick det mig att tänka på krispigt kalla vinternätter. Då man kan se varenda stjärna som finns på himlen. Perfekt för småkakorna till kaffet efter julbordet. Tänkte jag då. Men när jag tittar på det nu så måste jag tillstå att det nog går att bruka även på solvarma dagar.


Jag kan inte hitta någon information om Orion i boken. Och det lustiga är att när jag Googlar får jag upp en helt annan dekor på samma namn. Torde betyda att det gjorts två varianter och förmodligen av olika formgivare. Att döma av olikheterna menar jag. Stämpeln tyder dock på att den producerades någon gång på 1920-40-talet. Lite speciellt är det förstås att stjärnorna fått följa med ända in i stämpeln.

Red Top

Eller Tipp Topp skulle jag säga. Så mitt i prick och ändå så "enkel". För hur många block har man inte skissat fulla med sådant här mönster? Och ändå bara betraktat det som kludd. Men med lite finess, stor gnutta kreativitet och en formsäker designer kan slutprodukten bli den här. Så blev det ju för Marianne Westman.

Jag hittade fatet på Röda Korset i Sollentuna och betalade 75 kronor. Jag har ingen koll på om det är ett fynd eller inte. Men jag blev ruggigt sugen på askarna i samma dekor som jag hittade när jag sökte runt. Misstänker att de varken är lika lättfyndade eller billiga. Det är ju trots allt en MW-dekor vi pratar om.

Bellis, del 7

Det är dan före dan före dopparedan och julbrådskan börjar hinna ikapp även mig. Så nu tar jag lite julledigt. Det blir julklappsinslagning, glöggdrickande, julbak och förhoppningsvis massor av julmusik. Kort och gott en fröjdefull jul.

Men jag vill runda av med ett inlägg om min favoritservis. Jag har nämligen inte bara en svärmor som förstår sig på det här med Bellis. Även A har fattat tycke för den fräcka dekoren. Eller i alla fall accepterat att det är Bellis som gäller. Så förra året när jag fyllde år fick jag det här vackra uppläggningsfatet av honom. Det är omöjligt att inte älska formen!

God Jul!

Paprika

Jag har funnit en alldeles fantastisk dekor. Aldrig sett den förr. Men den klev rakt upp på min topplista när jag såg den. Det är perfekt komposition för en matservis. Vardaglig men ändå så livfull. Paprika producerades hos Rörstrand mellan 1963-67, men jag har inte identifierat någon formgivare. Själva fatet är nästan 39 cm långt och lite koniskt format. Och det kostade mig 70 kronor på Erikshjälpen i Spånga. Nu när jag sett både tallrikar och kaffekoppar i servisen lutar det möjligtvis åt en ny samling. Möjligtvis alltså :)

Ett löv

Ett löv jag känner igen hittade jag på Myrorna i Sundbyberg. Det är väl ca 15 cm långt från pinne till topp och har refflor som följer lövets form. Det är fantastiskt vackert och jag är så säker på att jag sett det förr. Jag kan bara inte komma ihåg var eller när. Jag betalade 45 kronor. Och min inbillning säger att om det inte skulle vara ett känt löv så skulle det max ha kostat en tia. För det är väl så det funkar även på Myrorna? Fast å andra sidan kan ju "prissättaren" känt precis som jag. Förvirring! :)

Nuutajärvi

På en lunch för några månader sedan tog jag en tur till Erikshjälpen i Spånga. Trots att man knappast hinner dit och tillbaka. Jag hade fyndabstinens. Och då gör man nästa vad för tok som helst.

Men så här i efterhand kan man säga att det var tur jag åkte. För det stod nämligen två heeelt underbara Nuutajärvi-fat och väntade på mig. Perfekt skick, 25 cm i diameter och den ena med etiketten kvar. Och till det ett helt fantastiskt mönster, som gör att tallriken närmast kan betraktas som en bit konst. Jag har inga delar tidigare men - jag är helt såld!

Tyvärr lär det bli långt mellan Nuutajärvifynden. De kostar ju en del. Mina fat kostade 120 kronor styck. I och för sig ett bra pris med tanke på att nya verkar gå på dryga trehundra kronor. Men det är inget en loppista kan investera för jämnan. Fast...lite då och då går bra :)

Det som för mig är fat är förmodligen en större mattallrik. Men med tanke på hur många mattallrikar som redan står på hyllan har jag valt att betrakta dessa som uppläggningsfat. Det låter bättre så.