Om det är något som kan ta mig igenom en loppistorka så är det den gröna glasyren. Just den här är lite mörkare och nästan argenta-aktig. Men faktum kvarstår. Jag blir lite svag i knäna. Grönt har liksom slagit klorna i mig och byggt bo i magtrakten.
Så trots att färgskalan var lite på sniskan och formen nästan skulle passa mor och fars 1700-tals hus bättre än vår lägenhet gjorde jag hoppsasteg nästan hela vägen hem när jag hitta den. Jag föreställer mig att med lite nötter i kommer den nämligen svepa in julen i sann Fanny-och-Alexander-anda. Och som vanligt var det Röda Korset i Sollentuna som levererade. Det är mitt gröna vattenhål. Och jag känner nästan att för 65 kronor kan det komma från vilken tidsepok som helst. Grönt är skönt gott folk!