Pysseltips

 

Ibland får man lite tid över när man väntar på att något ska laddas upp eller laddas ner. Då kan man ägna sig åt sådant här. Riktigt enkelt pyssel. Och fantastiskt roligt att fnula på. Bara att loppa en ram som passar till. För min del är den biten redan fixad. Så den här kommer sitta på väggen i mitt rum redan i helgen.

Trevlig helg!

Tavlorna

I Augusti när A fyllde år fick han två alldeles fantastiska presenter av sin mor. Fast om ni frågat oss för två, tre år sedan hade vi nog inte blivit så exalterade. Keramikplattor är en förhållandevis ny fascination.  Men det är klart att vi tappade andan när A drog upp de här ur paketen. 

De dansande damerna är gjord av Dorothy Clough 1955 och heter Tre dansande negresser. Samma damer återfinns också på åtminstone en vas. En variant har jag sett live på antikaffär i Spånga när jag var där med Trillivippa och Gila strax efter vi fick den här. En vas dök också upp när jag googlade. I vilket fall som helst är färgerna precis våra. Som en lightversion av det vi kallar Ekebygrön. Och den passar så bra hos oss. Den står i vår vita Stringhylla i vardagsrummet nu.

De märkliga herrarna är signerad Stig Lindberg. Helt fantastiska färger och så genialiskt fantasifull att jag liksom önskar att det var jag som gjort dem. Att jag också kommit på att sätta en höna på en gubbes huvud. Att jag också jobbat både med kontraster i färger och med mönster på samma gång. Ljuvligt! Nu när den redan hänger på vår vägg vågar jag inte plocka ner den och titta på märkningen. Så jag har lite svårt att göra bra sökningar. Men jag hittar tavlor som snuddar vid samma stil. Fast ingen exakt lika. Och jag hittar inget namn. Idag hänger den i korridoren utanför vår toalett. Avig plats kanske. Men den trivs verkligen där.

Sunesson

I någon slags hemlängtan i våras budade jag hem den här tavlan på Tradera. Ett vårigt alster av Stina Sunesson. Det påminner så mycket om hemma på något sätt. Och det känns lite hemtrevligt att titta på den.

Det bästa av allt var kanske var priset. 3 kronor blev det högsta budet.

Lars Nyman

Jag gillar Lars Nymans textiltryck skarpt. Trots att de är fantasifulla så har de liksom en strukturerad ådra. Med rejäla kantlinjer. Inget kladdande utanför. Rent och snyggt helt enkelt. Jag tycker det är kul. Så efter att ha spanat in hans alster på Tradera under våren så bestämde jag mig för att det var min tur nu. Och i ett enda slag blev jag med två stycken. Nr6 & Nr7. Jag vann budgivningen för 25 kronor styck. Ett rimligt pris med tanke på vad jag sett vissa gå för tidigare. Det här är också de motiv jag gillar bäst. Förutom påfågeln. En del är nämligen för kärleksosande. Med ännu hjärtan och grejer.

Och så. I samband med vår städning i helgen testades tavlorna i köket. Med stående ovationer som resultat. Så nu sitter dom där. Och jag tycker det är käckt så det förslår!

Om jag hinner i morgon ska jag visa en annan käck grej som kom upp på väggen i helgen. Fortsättning följer alltså...

Le flower de vägg

Gissa om jag har tyckt att väggplattor i keramik är det fulaste som finns. Ja, kanske under större delen av mitt liv. Att det är tantigt, färglöst och ointressant. Men nu sitter jag här. Och beundrar ett av mina senaste inköp. En fantastisk fantasifull blomma, i klaraste blåfärg och nästan svart inramning. Och jag tycker den är supersnygg. Faktiskt så snygg att den redan sitter på väggen. För den gör sig verkligen, ensam på en stor vit yta.

Jag hittade den på Stadsmissionen och betalade 150 kronor. Jag måste ha fått tillfälligt hjärnsläpp som gick med på det. Den är signerad UE, Sweden, 1071 Y, JY men jag kan inte hitta någon konstnär med dom initialerna. Knappt att jag hittar en väggplatta överhuvudtaget när jag tittar i böckerna faktiskt. Och jag börjar misstänka att de inte är i ropet. Eller någonsin varit i ropet kanske. För inte ens i boken på Grödinge Antik har jag lyckats hitta några. Och vad säger det om mig som just satt upp min på väggen? Tja, det spelar inte så stor roll. Jag har en riktigt snygg vägg i alla fall.

Damen ovanför min säng

En udda dam. Det är hon verkligen, hon som bor ovanför min säng. Nästan som en sån där teckning man brukade göra när man var liten. Alla fick rita en del, sen vek man pappret och nästa person fick sätta sprätt på sin fantasi. Tillslut fick man sig en riktig sagofigur. Och sådan är hon sannerligen!

Jag hittade tavlan, som mäter 70x120 cm, på Röda Korset i Sollentuna innan semestern. Och jag kände direkt att hon skulle passa i vårt sovrum. Jag får väl medge att det inte är ett motiv jag alltid drömt om. Men hon passar liksom in i helheten. Lite svårt att visa helheten nu, men när jag blitt bättre på att fota ska ni få se. Tavlan är någon slags tryck och det är faktiskt första trycket av 250. Jag vet inte än vem Huele är, men jag tänkte att jag skulle testa PES och se om jag får någon ledtråd. 170 kronor får man i alla fall betala för en Huele nu för tiden. I fall ni undrade :)

Vackrast på väggen

Som ett litet ljus i mörkret köpte jag den här tavlan åt min sambo i vintras...


Jo, ja, jag vet...han skulle förmodligen hellre velat få en iPhone, ett par schyssta högtalare eller någon annan mokajäng. Men jag tyckte han (läs vi) behövde en tavla. Och så blev det. En tavla målad av Hans Larsson (1910-1973) från Skåne. Han är känd för sina stilleben och abstrakta landskapsmålningar och är enligt utsago representerad i alla väsentliga svenska museers samlingar. Och hos mig.


Nu hänger den i vårt sovrum och jag tycker den är så härlig eftersom den faktiskt har ganska starka färger utan att kännas för gräll. Lite färg bland allt det vita helt enkelt.



Det lustiga är att A från början trodde att det föreställde en grupp särk-klädda män som blickar mot himlen. Med det i bakhuvudet kanske man kan förstå hur han tänkte.