Damen ovanför min säng

En udda dam. Det är hon verkligen, hon som bor ovanför min säng. Nästan som en sån där teckning man brukade göra när man var liten. Alla fick rita en del, sen vek man pappret och nästa person fick sätta sprätt på sin fantasi. Tillslut fick man sig en riktig sagofigur. Och sådan är hon sannerligen!

Jag hittade tavlan, som mäter 70x120 cm, på Röda Korset i Sollentuna innan semestern. Och jag kände direkt att hon skulle passa i vårt sovrum. Jag får väl medge att det inte är ett motiv jag alltid drömt om. Men hon passar liksom in i helheten. Lite svårt att visa helheten nu, men när jag blitt bättre på att fota ska ni få se. Tavlan är någon slags tryck och det är faktiskt första trycket av 250. Jag vet inte än vem Huele är, men jag tänkte att jag skulle testa PES och se om jag får någon ledtråd. 170 kronor får man i alla fall betala för en Huele nu för tiden. I fall ni undrade :)

Favorit i repris

Förra sommaren hittade jag två supergulliga Gefle-koppar på loppis. En rosa och en limegrön. Jag har aldrig sett likadana sen dess. Men på loppis i Kilafors i sommar hittade jag en likadan kopp. Fast den här gången för te.

Och den här gången är den märkt med Uppsala Ekeby. Det torde betyda att kaffekopparna är tillverkade någon gång mellan 1930 och 1962. Förmodligen i den senare halvan. Tekoppen däremot är tillverkad någon gång efter 1962 då man bytte Gefles stämpel. Men det finns andra skillnader än stämpeln också. Det här fatet har en svart rand, som inte finns på kaffekopparnas fat.

Jag blev överlycklig när jag hittade koppen och köpte den trots att den kostade 30 kronor. För som ni ser på den sista bilden är fatet ganska rejält naggat. Men jag lovar - mitt te smakar ändå lika gott!

Uggla okänd

Jag har sett den här ugglan så många gånger. Tänkt att jag kanske borde skriva upp glasbruk och formgivare när jag ser det. Så att jag lätt kan hitta det. Om jag skulle undra. Nu undrar jag och ingenstans kan jag hitta informationen. Så typiskt :)


Men ugglan är min. Köpte den på loppis i Resele för 5 kronor. Och oavsett formgivare är en uggla för en femma ett fynd. Så det så!

Tectona grandis

Teak. Världens hårdaste träslag. Kanske är det det därför de teakprylar man hittar ofta fortfarande är i så gott skick. Jag önskar jag hittade salladsbestick, en rund bricka eller en uggla. Men helst en dansk möbel. Ett sidebord eller en stol. Eller flera!

I brist på resurser, utrymme och tillräckligt mycket galenskap håller jag till godo med de små fynden man fortfarande kan göra på loppis. Den här gången hade jag tur att hitta det här lilla Holmbergska fatet med tillhörande glasskål. Jag hittade den på loppis i Näsåker för 20 kronor. Och nu rockar den i mitt kök!

Nu blir det mys

Kan det bli mysigare än en orange lampa. När rummet blir alldeles färgat. Passar hösten alldeles utmärkt tycker jag. Dessutom är den ju snygg att bara titta på. Tänd eller inte. Liknar lite de där färgade vaserna jag fyndat i sommar.

Den här lilla svampen hittade jag på Viksjö gamla skola och efter lite prutande fick jag den för 100 kronor. Tänt var det här kan man säga.

Less is more

Det här gillar jag. När det bara ser så enkelt ut. Som om jag just kom in från mitt äppelträd. Som om det är soligt men friskt i luften.

Dessa korgar är ganska vanliga på loppis. Kanske inte alltid så fina i skicket men ändå. Inte så konstigt med tanke på vad de ska brukas till. Ja, dels ska de kunna agera "frukskål" på det här viset. Och den kan bli som en lägre korg också. Men framförallt ska den användas för att skölja grönsaker och potatis i. Det är ju supersmart. Men därav skicket ibland.

Min toppfina korg hittade jag på loppis i Långsele för 15 kronor. Och nu har jag rena äpplen.

En gammal goding

Här är ytterligare ett tallriksfynd från förr. Den här blå dekoren heter Galler och kommer från Rörstrand. Galler producerades mellan 1923-1927 och hade alltså en ganska kort tillverkningstid. Stora namn på Rörstrand vid den tiden var Oscar Dahl, Yngve Berg och Tyra Lundgren. 20-talet verkar i stort ha varit en ganska rörig tid utan någon tydlig konstnärlig ledare. Och utan en produktionskatalog, om ens då, är det omöjligt att veta varifrån dekoren kommer.

Jag tror att den här typen av dekorer är ganska vanliga på loppisar. Jag har stött på ett par under våren och hösten. Men jag har liksom inte känt för fler så här gamla dekorer. Nu vill jag ha lite mera retro-stil över tallrikarna. Och jag har haft turen att hitta några sådana också. Så, fortsättning följer på tallriksfronten...

Grönt är min drog

För se, allt som glimmar grönt ÄR guld. Den här UE-krukan i alla fall.

Jag hittade den på loppis i Junsele och betalade bara ynka 10 kronor för den. Då ska tilläggas att jag har en likadan som jag köpt på Tradera och då fick jag betala 49 kronor. Mmm, det luktar fynd om min nyfunna kruka. Nu står den med sin tvilling med färska kryddor i köket. Matchar stänkskivan perfekt. Och min abstinens dämpas något varje gång jag ser den.

Om ni inte redan varit där...

... så måste ni förgylla er Fredagskväll med att bläddra lite i gamla IKEA-kataloger på deras retro site. Ni hittar den här. Tänk om man kunde få komma över ett par kataloger från 50- och 60-talet. Fast det kanske är tur. Annars skulle jag sitta med näsan i dom hela tiden.

En fisk på torra land

Nu har jag utökat min samling på köksbordet. Från Frukt & Grönt. Till Fisk, Frukt & Grönt.

Ni förstår säkert att det var helt omöjligt att lämna den här plutmunnen i teak när vi stötte på varandra på en loppis i Långsele. Och det ringa priset av 15 kronor gjorde inte beslutet svårare. Så nu står han där på mitt köksbord. Än så länge som blåsfisk. Men om några middagar kanske lite mer lik en abborre.

I min hall

Den här gången tycker jag faktiskt att jag varit snabb. Ja, att göra något av en konstig pryl jag hittat på loppis.

Vi har liksom inte riktigt fått till de där små detaljerna i hallen. Som man behöver för att inte bli tokig. Som någonstans att hänga alla nycklar, som annars ligger överallt och ingenstans i lägenheten. Eller som ett bord eller en avlastningsyta där man kan lägga ifrån sig typ plånbok, post eller något annat av de två tusen sakerna man balanserar i handen på väg upp från bilen.

Men nu har vi i alla fall fått både och. Den Italienska hängaren (det står Made in Italy på baksidan) köpte jag på loppis i Resele för 15 kronor. Det är egentligen en slipshängare men den funkar uppenbarligen lika bra till nycklar. Och den har en lustig funktion min slips/nyckelhängare. I det högra hörnet finns ett litet handtag så att man kan dra alla krokar åt sidan. Bra så att man inte slår huvudet i den - eller i slipsarna. Italienarna alltså, de kan sina grejer.

Bordet, en gåva, är ett sådant där gammalt telefonbord. Ni vet, så man kan ha telefonen ovanpå och telefonkatalogen under. Jag har hört att telefonkatalogen fortfarande trycks. Jag får väl prova att lägga en där och se om det passar.

Tredje gången gillt

Japp, det är sant. Jag snubblade över ytterligare en Gefyrdel ( Stig Linderg) under semestern. Den här hittade jag på loppis i Via, utanför Hudiksvall, för 40 kronor (prutade ner det från 50). Fatet mäter nästan 20 cm i diameter och är i perfekt skick.


Jag skulle nog normalt inte ha köpt just det här fatet ur serien. Om det inte vore för att jag har de andra två delarna. Det är inget som direkt tilltalar mig med formen. Men tillsammans blir det verkligen fina. Eller hur?

Herr Lindberg igen

Ett av sommarens mest somriga fynd var det här. Ett uppläggningsfat ur serien Rosett för Gustavsberg. Det är så jämarns gulligt att klockorna stannar. Och jag blev inte mindre imponerad när jag insåg att det inte var någon mindre än Herr Stig Lindberg som låg bakom dekoren. Jag hade i och för sig mina aningar. Men det är alltid roligt att ha rätt.

Rosett gjordes mellan åren 1951 och 1957 och finns som full matservis. I boken jag har står det att det är LD-modell och kromotryck (litografiska tryck överfördes till glaserat gods). Jag hittade fatet på en underbar log-loppis i Jorm och betalade 65 kronor. Jag gissar att det var bra betalt. Men inte för mycket :)

Fulländat fat tycker jag. Och om jag någon gång skulle bli modig nog att göra en tatuering så skulle det bli herr Lindbergs fjäril.

Ett riktigt fynd

Det var lite svårt att ta en bild som gör den här krukan rättvisa. Men jag provar ändå. För det här var nämligen ett riktigt fynd. Jag var på loppis i Näsviken. Sista dagen de hade öppet. Och kvar står den här Uppsala Ekeby-krukan och väntar på mig. 5 kronor fick jag betala och det är ju fantastiskt. Jag hittar aldrig UE-krukor på loppis.

Well, jag får sluta säga så nu :)

Guess what? It´s a plate!

"En té!", som pistvakterna brukar säga. Den här helt fantastiska dekoren från Gefle/UE heter Palace och formgiven av Berit Ternell. Berit var verksam vid Gefle mellan 1957-72 och vid Uppsala Ekeby på 60-talet. Mest känd är hon bland annat för vaserna i serien Trio och servisdekorerna Kosmos och Mimosa. Det är ju så spännande när man tittar på en "ny" formgivare. Det är så man lär sig antar jag.

Jag tycker i alla fall att det här är en dekor som piggar upp. Jag hittar inte så ofta dekorer i gult. Av någon anledning så är allt bara brunt eller blått. Kanske grått. Fast det är ju helt OK med tanke på att jag samlar på blå dekorer också. 15 kronor fick jag betala för "palatset". Ett bra tallrikspris.

Cykeln på köpet liksom

När jag köpte kannan från UE fick jag ju pruta genom att få några grejer "på köpet". Förvisso ingen cykel. Men å andra sidan var inte Dogge där heller. Nix, det var två stora knivar som var budet. 10 kronor styck i vanliga fall. Jajamän. Tänk så lite som gläder en loppista.

Min semesterkopp

Innan semestern är slut måste jag ju visa upp min semesterkopp. Jag hittade den förra sommaren. Inträngd, bakom massor av intetsägande muggar stod den. Och eftersom den är så himla fräck fick den följa med hem till mig. Eller ja, hem till svärmors stuga. Jag hittade den nämligen på loppis i Näsåker, inte långt från vår sommar-resort. Och tänka sig, ynka 5 kronor betalde jag.

Varje morgon, varje fika och varje gång jag tar en mysstund med lite kaffe. Då är det den här koppen som åker fram. I alla fall en dryg vecka om året. Och kaffet smakar faktiskt fantastiskt i den.

Ha-begäret stillades något

I våras, när jag gjorde en loppistur här i Hälsningland, hittade jag ett litet droppformat fat ur serien Gefyr från Gustavsberg. Då väcktes mitt ha-begär. Jag har tittat på många delar ur serien sen dess, i alla möjliga färger. Men blivit lite snål när det väl kommit till kritan.

På loppis i Junsele hittade jag dock det här fatet, ur samma serie och i samma färg som det jag har. Det var ganska illa däran. Väldigt smutsigt och med ingrott fett liksom. Men det kostade bara 15 kronor så jag tänkte att det var värt att testa. Och med min mirakelkur (en diskmaskinstablett och hett vatten) så lossnade allt. Och det blev så här snyggt - det kallar jag fynd!